Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - b. Korsupplevelsen 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
I diskussionen om försoningstanken i Nattvardsbarnen och
i Fritiofs saga har hypotesen om schellingianismen så skjutits
i förgrunden, att man icke uppmärksammat hjärtpunkten i
Tegnérs försoningsidé, sådan den i dessa diktverk expliceras
Nu kan det utan någon som helst tvekan sägas, att hjärtpunkten
ha vi i det anförda stället ur prästens tal till barnen. Men innan
vi upptaga detta ämne till behandling, vilja vi som hastigast
fixera överensstämmelsen mellan Tegnérs framställning i
julpredikan och i Nattvardsbarnen för att visa, att den förra
tillkommit omedelbart efter dikten och alltså skall dateras till
julen 1820. Det komparativa studiet resulterar i följande tre
iakttagelser:
1. Försoningen betraktas i båda fallen som en den
gudomliga kärlekens outgrundliga hemlighet. I Nattvardsbarnen
heter det:
»–-Ej fader, ej moder
älskade eder som Gud, ty att 1 må saliga varda
gav han sin endaste son. När han böjde silt huvud i döden,
firade kärleken glad sin triumf, fullbordat var offret ...
Kärlekens djup är försoningens djup, försoning är kärlek.»
Motsvarande passus i julpredikan lyder så: »Vad är väl den
kristendom, som vi bekänna? Är den något annat än en lära
om försoning och uppoffring, talar den något annat språk till
oss än förlåtelsens, är icke kärlek och överseende dess innersta
väsende? Själva försoningens hemlighet vad är den annat än
den eviga kärlekens hemlighet.»
2. Kristus betraktas som det stora föredömet i fridsam
försonlighet. I dikten spörjer prästen barnen:
»Känner du den som förlät med törnekronan kring hjässan,
bad för sin fiende ömt, för sin bödel?»
Vid jul säger Tegnér till sin församling: »Om vi betrakta vår
frälsares gudomliga levnad, vilka efterdömen lämnar oss den?
Ack, hela hans liv var ju en enda stor uppoffring, ett samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
