Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - b. Korsupplevelsen 1819 - c. Tegnérs centrala försoningsmotiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
enar sig med passionsmotivet alldeles som i Wallins julpsalm,
som väl nu första gången skulle sjungas på julmorgonen: »Han
tårar fälla skall som vi ...» Tegnér ser alltså nu
inkarnations-och försoningstankarna liksom Wallin i »Var hälsad, sköna
morgonstund» såsom principiellt samhöriga. Möjligt är, att den
wallinska psalmen kan ha kommit honom att se saken så och
gjort det för honom naturligt att predika försoningens budskap
på Kristi födelses dag. Men influensen från Wallin inskränker
sig i så fall till valet av predikoämne. Den kraftiga
försoningsförkunnelse, som Tegnér bär fram, förutsätter något mera och
större än ett med glädje konstaterat sammanhang mellan
Betlehem och Golgata. Bakom ligger en personlig upplevelse av
något slag, som plötsligt fördjupat hans försoningstankar.
c. Tegnérs centrala försoningsmotiv.
Man har efterforskat motivet till att Tegnér skrev
Nattvardsbarnen. Det har sagts, att han genom denna dikt
möjligen ville göra en förstudie till den stora slutromansen i Fritiofs
saga, Försoningen, som samtidigt sysselsatte honom.1 Det har
också antagits, att Geijers »filosofiska och ofilosofiska»
trosbekännelse Thorild skulle ha inspirerat honom till att på det
sätt som för diktaren var naturligt avgiva en confessio.2
Intet hindrar, så vitt vi kunna se, att båda dessa antaganden
äro riktiga. Men de träffa icke sakens kärna. Ty det
avgörande motivet är av långt mera personlig art:
korsupplevelsen senhösten 1819, som gav en ny aktualitet åt
försoningsproblemet och en ny klarsyn över Kristi lidandes
hemlighet.
När vi daterat de två julpredikningarna om försoningen till
1819 och 1820, ha vi därmed inringat Nattvardsbarnen och fått
1 Olssön, Tegnérs episka och dramatiska planer under Fritiofsåren,
Samlaren 1916, s. 86.
2 Nilsson, Tre fornnordiska gestalter, s. 250.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
