Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - c. Tegnérs centrala försoningsmotiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
uttryckligen strax efter det han fullbordat Nattvardsbarnen och
medan han förberedde slutromansen Försoningen i Fritiofs
saga i brevet till Geijer med anledning av dennes Thorildbok
uttryckligen förklarat, att ban icke kan ansluta sig till
satis-faktionsläran. Han skriver: »Vad du säger om de tre
personerna i gudomen gillar jag fullkomligt. Till den mening våra
ortodoxer ha därom finnes ej heller något spår i bibeln. Om
tillfyllestgörelsen gäller detsamma, sålunda nämligen som det
teologiska systemet framställer den. Det är ju i sig själv en
slaktaridé, hädisk både mot Gud och förnuft. I allmänhet kan
jag icke fatta försoningen annorlunda än som ett fortgående
faktum i människohjärtat. Såsom isolerat, historiskt faktum,
fulländat i ett ögonblick och utan någon symbolisk betydelse,
må den gärna för mig vara ett mysterium, således ej kunna
begripas. Olyckan är endast den att hon ej heller kan tros.»7
Detta uttalande, som spelat stor roll i debatten om Tegnérs
försoningstankar, har emellertid icke blivit rätt förstått. Mot
bakgrunden av vår hittills verkställda undersökning får
yttrandet sin förklaring. Tegnér opponerar icke mot satisfactio
vicaria i och för sig utan mot den speciella utformningen av
tillfyllestgörelseläran inom den ortodoxa 1600:talsteologin. Det
är lätt begripligt, att det är det juridiska elementet i denna
försoningsteologi, mot vilket han reagerar så starkt, att han
kallar den ortodoxa försoningsläran en slaktaridé. För övrigt
har Geijer egentligen själv givit honom anledning att i så starka
ordalag uttala sin förkastelsedom. Denne talar nämligen om
»den krassa idén om försoningsläran».8 Geijers och Tegnérs
kraftuttryck om den s. k. ortodoxa tillfyllestgörelseläran åsyfta
samma sak, och ingendera utdömer därmed satisfactio vicaria
utan endast den inom 1600:talsteologin utformade och på deras
tid av många omfattade speciella tolkningen av den. Det
skymtar en satisfaktionstanke, ehuru helt annorlunda orien-
7 111:447.
8 Geijer, Samlade skrifter III, s. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
