Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - a. Analys och konfrontation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
en reflex av dennes åskådning. Man märker granneligen, att
Tegnér genom de Wettes symbolistiska metod lyckats frigöra
satisfaktionstanken ur dess juridiska inklädnad inom skolastisk
teologi och transponera den från det intellektualistiska till det
ideal-estetiska planet och därmed anlägga en rent religiös
betraktelse. Därmed kommer han praktiskt och faktiskt mycket
nära den gängse homiletiska behandlingen av försoningstemat
inom ortodoxin, där dess förkunnelse varit som bäst och alltså
varit icke bara förståndsmässigt utan framför allt centralt
religiöst orienterad. Att han i själva verket tolkar korsets
hemlighet, sådan den enligt de Wette avslöjar sig för den fromma
känslan, framgår av hans framställning:
»Synden är onekligen det största onda vi kunna tänka oss.
Den underlägger sig alla våra själs- och kroppskrafter, den
förtörnar den eviga rättfärdigheten och nedkallar från
himmelen ett rättvist straff. Ty icke kan helighetens och
rättfärdighetens Gud finna behag i syndaren, som trotsar hans lag
och trampar under fötterna hans faderliga bud . .. Huru skulle
människan själv kunna uthärda ett sådant straff utan att bli
evigt olycklig? Men just i denna yttersta nöd kommer oss
Försonaren till hjälp och utstår det straff som synden värd är.»
Hela denna framställning förutsätter de Wettes
transponeringsförfarande och blir transparant för de tre huvudpunkterna
i dennes korssymbolism: att Kristus genom sin död befriar oss
från våra synders straff och försonar Guds vrede, vilket
ideal-estetiskt tänkt intet annat betyder, än att han återger det genom
syndaskulden ångestfyllda sinnet den inre friden; att
skuldmedvetandet estetiskt fattat är identiskt med den religiösa
känslan av resignation, genom vilken vi böja oss inför Gud
och därigenom återvinna friden; att ur motsatsen mellan vår
syndighet och Guds helighet uppstår av sig självt i det sunda,
levande och fromma sinnet den blott i känslan uppfattade
hemlighetsfulla förmedling, som vi kalla försoning eller förlåtelse.
Tegnér har accepterat de Wettes påminnelse, att denna inre
»unaussprechliche Vermittelung», som är en fortgående akt i
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
