Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - c. Försoningsmotivet i Fritiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Geschichte ist keine andere als die vollendete Versöhnung und
Wiederauflösung in die Absolutheit.»12
Vi ha ingen anledning att i detta stycke bestrida
schelling-hypotesen. Lamm har kanske rätt i antagandet, att Schellings
mytologiska uppfattning inverkat på Tegnér och har sin andel
i dennes särskilda åsikt om asaläran och baldersmvten. Men
det är att draga för vittgående konsekvenser av
schelling-hypotesen, om man utifrån Tegnérs mytologiska uppfattning
vill koncipiera hans teologiska. Bortsett ifrån, att han själv
i brevet till Martina von Schwerin tillkännagivit, att det är från
mytologisk aspekt, som Försoningen i Fritiofs saga skall
bedömas, så ger vår verkställda analys av försoningsmotivet
i Tegnérs produktion vid handen, att hans kristna syn på
saken icke återgår på Schellings mytologiska utan på de Wettes
teologiska uppfattning. För övrigt bör man ha i minne Bööks
memento om risken av att överdriva Schellings influens på
Tegnér. Vad han accepterade hos denne var ju platonismen,
men platoniker var han förut, och så till vida har knappast
Schelling tillfört hans åskådning något nytt element.
Vi ha redan framhållit, att försoningstanken i Fritiofs saga
snarare är ett uttryck för Tegnérs religionsfilosofiska åsikt än
för hans speciella försoningsdogmatik. Det är
kontinuitetstanken i religionernas värld, släktskapen mellan den lägre
uppenbarelsen och den högre, försoningsidén som hjärtblodet
i all religion men klarast framträdande i kristendomen, som
han kraftigt markerar. Asaläran och dess livgivande princip
baldersmyten framstår för honom som en profetia om
kristendomen. Att det förhåller sig så framgår av den tredje
försoningsaspekten i baldersprästens tal:
»I södern talas om en Balder, jungfruns son,
sänd av Allfader att förklara runorna
på Nornors svarta sköldrand, outtydda än.
Frid var hans härskri, kärlek var hans blanka svärd,
och oskuld satt som duva på hans silverhjälm.
12 Schelling, Sämtl, Werke I, 6, s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
