Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - b. Förstärkt de Wette-influens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
livlig och varm och säker, att den genast övergår i handling
och just genom handlingen bevisar att hon är till, liksom livet
bevisas därutav att man rör sig. Tron är själen och gärningen
är dess kropp, tänka vi oss dem båda åtskilda, då är det döden.
Det kan även så litet givas en saliggörande tro utan
rättskaffens gärningar som det kan givas en dag utan sol eller en vår
utan blommor. Dessa begrepp förutsätta varandra; man kan
åtskilja dem i tanken men i verkligheten kunna de ej åtskiljas.
Den rätta kristliga tron är således blott ett annat namn för det
rätta kristliga levernet. Att tro på Kristus, det vill icke säga att
veta vad han lärt eller att bekänna hans namn, ehuru detta
även fordras; utan det vill säga att leva efter hans lära, hans
efterdöme, hans sinnelag. Genom en sådan tro, som skiner
fram genom ögat, genom en sådan tro men icke genom någon
annan tillägnar du dig Kristi förtjänst och blir delaktig i hans
försoning.»2
Den paulinskt-lutherska trosrättfärdighetsläran får här en
god homiletisk behandling. Tron är icke allenast cognitio eller
cum assensione cogitari utan tillika och framför allt fiducia.
Det kristna ethos är kausalt beroende av den så explicerade
kristna tron. Av den saliggörande tron följer med inre
nödvändighet det rätta kristliga levernet. Trons rättfärdighet tager
av sig självt gestalt i levernets rättfärdighet. Detta är inga
för Tegnér nya och främmande tankar. Vi ha förut hört
honom uttala sig på liknande sätt, ehuru knappast så markant
som här. Vid sidan om hans betonande av tron som livsprincip
lägger man särskilt märke till hans energiska accentuerande
av efterföljelsen. Får kristustron icke resultera i ett liv efter
Jesu lära, föredöme och sinnelag, så visar den sig därigenom
vara en falsk tro. Men blir den till en sådan efterföljelse, så
betygar den därigenom sin äkthet. När han i detta
sammanhang inför begreppet »propter Christum», så ligger bakom den
antydda relationen mellan trosrättfärdigheten och försoningen
2 Tegnérs Handskrifter 4, prosa I, s. 130 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
