Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - c. Strukturanalys av Tegnérs korsteologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
som en morgonrodnad över människosläktets vagga; då var
förståndet klarare, viljan var heligare, frid och oskuld bodde
ännu på jorden, och de himmelska makterna stego ner och
umgingos förtroligt och som grannar med de besläktade
människorna. Men genom något missbruk av sin medfödda frihet
föll människan och det onda inträdde i världen. Skulle detta
också ej vilja säga annat än att det onda begäret fick överhand,
såsom vi ännu dagligen se att det får: alltid hade dock
härigenom människan förfelat sin bestämmelse, det heliga i hennes
väsende var fläckat, det åsyftade förhållandet mellan Gud och
människor var brutet. Men var det brutet, så måste det
återställas; och ett sådant återställande kallas försoning.
Därför går ett mer eller mindre klarnat begrepp om
försoning genom all slags gudalära. Hedningen själv offrade ju
djur eller människor för att köpa sig förlåtelse och ställde
bönen som en medierska mellan sig och de vredgade gudarna.
Att nu ett sådant begrepp om försoning icke kan bestå inför en
förnuftig prövning behöver väl icke bevisas. Ty icke vredgas
Gud såsom människor vredgas, icke är det egentligen Gud som
är förolämpad utan helighetens lag, som han inskrivit i våra
hjärtan, icke kan Gud mutas såsom en orättfärdig domare på
jorden. Väl skall du offra, du skall slakta ett offerdjur; men
det djuret lever i din egen barm, det är det onda, det syndiga
begäret som alltjämt vill slita sig löst och förer ett evigt krig
med det rättas, med det heligas ängel, den Gud hade satt i ditt
hjärta. I den mån alltså som du besegrar det onda inom dig
och renar din vilja och upptar Guds och den eviga helighetens
vilja i din egen, i samma mån försonar du även och stiftar frid
mellan Gud och dig själv: försoning i denna mening är dygd,
rättskaffenhet, den sker icke genom andra utan genom dig
själv, genom den bättre delen utav dig själv, den sker icke i
ett ögonblick utan den fortgår genom livet, den är livskraften
till det goda, det är Mikael och hans änglar, som strida med
draken och hans änglar inom dig och besegra dem.
Men en sådan försoning, den är och blir dock alltid ofull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
