- Project Runeberg -  Tegnér och teologien : idéhistorisk undersökning /
339

(1939) [MARC] Author: Thure P:son Wärendh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - c. Strukturanalys av Tegnérs korsteologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

339

För det sjätte anser Tegnér, att Kristus försonat världen med
Gud men endast medelbarligen och icke genom sin död: hans
korsdöd är till sin innebörd historisk och konfirmativ och som
sådan ett medel i den gudomliga försoningsgärningens tjänst.
»Försoningen var hans egen skuldfria kärleksrika,
uppoffrande levnad, hans lära var förklaringen däröver och hans död
var bekräftelsen därpå.» Denna av de Wette inspirerade och
med socinianernas analoga syn på Kristi korsdöd tillkännagav
han också i brevet till Almquist. »Vad den religiösa betydelsen
av denna död angår, så kan jag icke finna mig i den blott
symboliska eller allegoriska, som kantiska teologerna tillskriva den,
eller, ehuru med olika modifikationer, de schellingska och
hegelska .. . För mig har Kristi död varken en expiatorisk eller
en symbolisk eller en allegorisk betydelse, endast en
konfirmativ och historisk, men detta i ordets högsta betydelse.» Med
denna deklaration stadfäster han själv det av oss konstaterade
avståndstagandet från Schellings ohistoriska idésymbolism och
sin fulla anslutning till de Wettes historiska väsenssymbolism.

För det sjunde menar Tegnér, att den som i Jesu efterföljd
går bättringens och självuppoffringens väg deltager i den
gudomliga försoningsgärningen: var och en, som bringar offret
av sin egenvilja, är inorganiserad i försoningens universella
sammanhang, övertygelsen om, att Gud var i Kristus och
försonade världen med sig själv, »övertygelsen härom, och icke
blott den nakna, likgiltiga övertygelsen, utan en övertygelse så
levande, så vaken, så oemotståndlig, att den förmår dig att söka
efterfölja honom, så vitt din ringhet förmår — detta är tron på
Kristus». »Väl skall du offra, du skall slakta ett offerdjur; men
det djuret lever i din egen barm ... I den mån . .. som du
besegrar det onda inom dig och renar din vilja och upptar Guds
och den eviga helighetens vilja i din egen, i samma mån för-

ning av försoningens innebörd: »Kärleken måste taga på sig den börda,
som själviskheten förorsakat men vägrar att bära. Därigenom blir
kärleken — för att använda Luthers ord — i egentligaste mening ’eine
verlorene Liebe’.» Nygren, Försoningen en gudsgärning, s. 57.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnerot/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free