Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I som mig älskat han, jag tackar er, I Gode!
Och du som oförsont gick hän till skuggors land,
O att mitt hjerta du förstode,
O grafvens gäst, tag du min hand!
Och när jag lutande vid dagarnas fullbordan
På Evighetens tröskel står,
Och hör dess nattvaktsrop, och känner hur dess Nordan
Far uti mina glesa hår,
0 då må någon dygd, må någon ädel handling
Stå upp och liviska tröst uti mitt öra än,
Och jag gå fram till min förvandling
Som mot en länge bådad vän!
Sitt på min axel än, du Minnets turturdufva,
Och kuttra i de dödes land!
Och Hopp, tag du min hand, och led mig och förljufva
Min vandring utmed Stygens strand!
Hur hjertligt skall jag der hvar fiende förlåta,
Hur skall jag söka opp bland skuggorna en vän,
Och trycka än hans hand och gråta
Af glädje vid hans hjerta än!
Hör mig, du jordens Far, du himlarnas, förränta
Min sällhetsfordran hur du vill,
Jag skall ej kräfva den, men tåla blott och vänta
Och prisa dig att jag är till.
Men låt mig finna än, sen detta hjerta fryser
1 grafvens vinter till, en vän som älskar mig,
En själ som ännu ömhet hyser,
Och tror på dygden och på Dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
