Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bodde i ett torp i skogen.
Dock ägde han klenoder två
mot dem han ansåg verlden ringa:
sin bibel och sin gamla klinga
med Carl den Tolftes namn uppå.
Den store konungens bedrifter
30 som letas nu i hundra skrifter
(ty vida kring den örnen flög)
de stodo i den gamles minne,
som kämpeurnorna stå inne
uti en grönklädd ättehög.
O! när han talte om en fara
för kungen, för hans gossar blå,
hur högt han bar sitt hufvud då,
hur tindrade hans ögon klara,
och kraftigt som ett svärdshugg klang
40 hvart ord som från hans läppar sprang.
Så satt han ofta, långt på natten,
och talte om den fordna tid,
och hvar gång Carl blef nämnd dervid,
han lyfte på den slitna hatten.
Förundrad stod jag vid lians knän
(ty längre opp jag då ej räckte),
och bilden af hans hjelteslägte
den har jag från min barndom hän.
Och månget dunkelt sagominne
50 bor sedan dess uti mitt sinne
svärdsliljan likt, när i sitt frö
hon sofver under vintrens snö.
Den gamle hvilar hos de döde.
Frid med hans aska! Sagans ord
liar jag af honom. Tag den, Nord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>