Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de eldade med kulor gerna
så röda som när dagens stjerna
120 går ned i blod en vinterqväll.
Det var en lag i stridens våda,
att en fick vika först för sju
med bröstet vändt mot dem ännu,
ty ryggen skulle ingen skåda.
Och slutligt var det ock ett bud
helt svårt, det svåraste kanhända,
till ingen mö de fingo vända
sin håg förrn Carl tog sjelf en brud.
Hur himmelsblått två ögon lyste,
130 hur rosenrödt två läppar myste,
hur barmens svanor summo på
sin insjö, likaledes två,
de måste blunda — eller springa:
de voro vigde vid sin klinga.
Ung Axel sadlar gångarn gladt
och rider genom dag och natt.
Så kom han hän längs Ukräns gränser
då plötsligt det i skogen glänser
af spjut och sablar rundtomkring.
140 På en gång knäpps den blanka ring
ihop. »Du för ett bref från Bender,
stig af, gif det i mina händer,
gif, eller dö!» — Ett svärdshugg var
hans tydliga, hans Svenska svar,
och talarn, plötsligt ödmjuk vorden,
sig bugar i sitt blod till jorden.
Med ryggen stödd emot en ek
den kämpe leker nu sin lek.
Hvartut det tunga slagsvärd susar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
