Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 der böjs ett knä och blodet frusar,
och ärligt löste han sin ed.
Ej en mot sju — det vore ringa —
men en mot tjugo flög hans klinga.
Han stridde som Rolf Krake stred.
Der var ej mera hopp i nöden,
han stred för sällskap blott i döden,
och månget sår med purpurmund
ren hviskar om hans sista stund,
och blodet kring hans hjerta somnar,
160 och handen, grodd vid fästet, domnar:
det svartnar för hans öga. Matt
han sjunker i den långa natt.
Halloh! det skallar genom skogen,
och falken dristig, hunden trogen
förfölja rofvet. I galopp
en jägarskara svänger opp.
Främst på en tigerfläckig fåle,
med riddrägt grön, med rosenkind
framsusar som en hvirfvelvind
170 en sköldmö, skön som dagens stråle.
Förfärad röfvarhopen flyr,
men gångarn för de döda skyr,
och med ett språng står hon på jorden.
Der låg han, som uti en däld
en ek utöfver småskog fälld
när stormen rasat ifrån Norden.
Hur skön han låg uti sitt blod!
Och lutad öfver honom stod
Maria, liksom förr Diana
180 nedstigen från sin himmelsbana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
