Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är en känsla mera hög
mer ren än förr, alltsen . . .» Här flög
en rodnad öfver jungfruns kinder,
och meningen som ej fick slut
uti en halfsuck taltes ut. —
Och näktergalen slår i skogen,
och manen står bak skyn och lyss;
och med en lång, en evig kyss,
480 som lifvet varm, som grafven trogen,
upplöstes deras själar i
en enda salig harmoni.
De kysstes som när offret brinner
två flammor kyssas: de bli en
som strålar med ett högre sken
och närmare mot himlen hinner.
För dem var icke verlden till
och tiden i sin flygt stod still.
Ty hvarje stund i dödligheten
490 af tiden mäts och har sin gräns,
men dödens kyss och kärlekens
de äro barn af evigheten.
De lycklige! Om jorden all
gått opp i rök, ej de sett flamman,
och fästet kunde störtat samman,
de hade icke hört dess fall.
Som Söderns Genius och Nordens
med mund mot mund de hade stått,
ocli icke vetat att de gått
500 till himlens salighet från jordens.
Tillbaka från sin himmelsfärd
kom Axel först. »Nu, vid mitt svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
