Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kung Carl har skickat mig till eder,
lians helsning jag till eder bär,
Gud och kung Carl vår lösen är.»
»Gud och kung Carl» kring fältet skallar:
de höra när den tappre kallar,
och klippan hvarfrån döden gick
är stormad i ett ögonblick.
Då slockna alla afgrundsgapen,
|T00 och fältet sås med lik och vapen,
och svärdet rasar blindt, men tryggt,
i nacken på den vilda flykt,
och häpne skynda röfvarbanden
med kappadt ankartåg från stranden.
Ett mättadt rofdjur lik låg ren
den slagtning still och sof på fältet,
och månen göt från himlatältet
ner på förödelsen sitt sken.
Längs utmed nattomhöljda viken
!10 går Axel suckande bland liken.
De ligga parvis, man vid man,
hur hårdt omfamna de hvarann!
Vill du ett trofast famntag skåda,
se ej på kärlekens, der båda
omarma ömt hvarann och le:
gå på ett slagfält hän och se
hur hatet, under dödens smärta,
sin ovän trycker till sitt hjerta.
Ack! kärlekens och glädjens rus
’20 de flykta som en vårvinds sus,
men hatet, sorgerna och nöden
de äro trogna uti döden.
Så suckar han, och plötsligt hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
