Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stämma klagande i natten:
Jag törstar, Axel, gif mig vatten,
ocli tag mitt afsked förrn jag dör.
Vid denna röst, den välbekanta,
han störtar fram bland klippor branta
och ser — en okänd yngling, stödd
730 mot berget, sårad och förblödd.
Men månen går ur moln, och lyser
på bleka anletsdrag: då ryser,
då skriker han med fasans ton:
o Herre Jesus, det är lionl
Ack! det var hon. Med kufvad smärta
hon hviskar, med en röst så matt:
»Godafton, Axel, nej godnatt,
ty döden sitter vid mitt hjerta.
vSpörj icke hvad som hit mig fört,
740 min kärlek blott har mig förfört.
Ack! när den långa natten skymmer,
och menskan står vid grafvens dörr,
hur annorlunda då än förr
syns lifvet och dess små bekymmer,
och blott en kärlek skön som vår
tas med när man till himlen går.
Den ed du svor jag ville veta,
nu skall jag den bland stjernor leta,
der står hon skrifven, jag skall se
750 din oskuld lika klart som de. —
Jag vet jag handlat oförsigtigt,
jag vet, du sörjer mig uppriktigt;
förlåt mig, för min kärleks skull,
livar tår du fäller på min mull.
Jag liar ej bror, ej far, ej moder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
