Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du var mig far och mor och broder,
du var mig allt — o Axel svär
i döden att du har mig kär.
Du svär: hvi skulle jag väl klaga?
760 Det skönaste utaf sin saga
har lifvet mig förtäljt. Din mö
får hon ej vid ditt hjerta dö?
Och blir ej hennes stoft förvaradt
uti det land du nyss försvarat?
Se, Axel, öfver månen far
ett moln, när det försvunnit har,
då är jag död, då sitter anden
förklarad på den fjerran stranden,
och beder godt för dig, och ser
770 med alla himlens ögon ner.
Men sätt en utländsk ros på grafven
och när hon dör, i snön begrafven,
det solens barn, tänk på din mö
som sofver under Nordens snö.
Dess blomningsdagar voro korta;
se, Axel, nu är molnet borta,
farväl, farväl!» — En suck hon drog
och kramade hans hand, och dog.
Då steg från underjordens floder
780 ej döden, men hans yngre broder,
det bleka vanvett opp, som går
med vallmokrans kring spridda hår,
och ömsom stirrar mot det höga,
och ömsom ner till jordens grund,
med löjet kring förvriden mund
och tårar uti halfsläckt öga.
Vid Axels hufvud rörer det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
