Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan du ej ge åt andarna en kropp;
välan — det stora skuggspel som du skådar,
är mera värdt än allt hvad dagen bådar.
Känn deras känslor i ditt fria bröst,
tänk deras tankar, lyss till deras röst.
Lef om ännu, när menskligheten klagar,
dess jubeltid, dess korta segerdagar,
och tryck med tårar, du det ädlas vän,
de ädla skuggor till ditt hjerta än. —
En sådan forntids vän i dag vi prise,
en grånad lärling af de gamle vise.
Hur sväfvade ej deras andar kring
den gudavigde i en magisk ring?
Hans väsende med deras sammangrodde,
och deras röster på hans tunga bodde.
Som då Pompeji kastade utaf
sitt lavatäcke och steg ur sin graf
med torg, med tempel som till högtid ämnadt:
du skulle trott att folket nyss det lemnat;
ty kransen fanns vid altaret igen
och offerkärlen stodo framme än,
och qvar stod Gudens bild af marmor skuren,
och frescomålningen satt frisk på muren:
så var hans hela väsen, drag för drag,
en Romersk fornverld sedd i sammandrag.
Hvad klassisk låga än är qvar och flammar,
ett ringa ljus, bland Lundagårdens stammar,
hvad skönt der bildas och hvad klart der tänks,
af honom ha vi fått dess frö till skänks.
Ty fjerran från är Romas stad belägen
och utan ledning hittar du ej vägen.
När herdegossen med sin lyra kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
