Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, och det nya ville cj stadna. Så är det äfven med
Statskroppen. Det nyare bättre måste efter hand ingå i
dess blodmassa, och småningom förtränga de osunda
vätskorna. Folken måste uppfostras till de nya formerna,
liksom de i sekler varit uppfostrade till de gamla. Hvad som
skall vara länge måste länge förberedas; men är delta
skedt — och det kan endast ske småningom — då kommer
förändringen af sig sjelf, liksom lyckan, liksom naturens bästa
gåfvor komma. Den tid som det Nya använder för att mogna
och utveckla sig, den använder det Gamla att förfalla och
upplösas. Den borgerliga friheten liknar ännu på de flesta
ställen i vår vcrldsdel uppsvämmadt land som småningom
afsätter sig och stadgas. Men år efter år flyga himmelens
fåglar deröfver, och fälla ängarnes och skogens frön; då
bindes efterhand den osäkra marken, gräset väfver sitt
gröna täcke och plogen begynner sitt verk. Hvar nu är
naken eller blodig gyttja, der vaggar framdeles kornet sitt
guld i vinden, och trefliga hyddor och ett sjelfständigt
slägte hvilar, om några mansåldrar, i skuggan af den
fullvuxna lunden. Sådan är naturens stilla gång, sådan vare
äfven mensklighetens. Och är den sådan, då kämpa mörkrets
makter förgäfves mot del stigande ljuset, då kunna
folken hoppas att åtminstone deras aska en gång skall hvila
i fri jord. —
Men just detta framtidens hopp är det som man från
ett annat håll söker alt mörda i vaggan. Man begagnar
sig af alla misstag, alla förhastanden och utsväfningar
som äro oskiljaktiga från en brytning som den vi upplefvat,
man firar som en seger hvarje tecken till ett återvändande
barbari. Man ifrar för det gamla, icke för att bibehållas
tills det nya och bätlre hunnit utveckla och stadga sig,
utan för att alldeles uttränga det. Ett förmögladt slägte
har uppkrupit ur jorden, och visar för den förvånade verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
