Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stående grundsats i hela Grekiska vitterheten. Vi finna
der en poesi, som äfven under känslans häftigaste utbrott
äger sig sjelf: hon gläds med måtta och sörjer med
anständighet: hon är som Polyxena hos Euripides, som ännu i
döden bemödade sig att falla med värdighet. Vi finna en
fantasie, den Grekerna symboliserade under bilden af
Pega-sus, som icke blott har vingar, men äfven tyglar. När
Pcrseus med den flög Olympen för nära, då störtades han,
ehuru sjelf en Gudason, neder af de vredgade Gudarna. Vi
finna ett poetiskt förstånd, som aldrig förgäter sig, aldrig
glömmer det hela för någon gynnad del, aldrig förlorar
fattning, klarhet och öfversigt äfven i ingifvelsens
stormigaste stunder. Vi finna, i afseende på form och
framställning, en instinkt mot det utsväfvande och öfverlastade, en
omsorg för det rent sköna, en stilens tukt och aga, som
icke hänför, men intar, icke skakar, men lugnar. Allt är så
lätt, så otvunget, som hade det växt vildt, utan konst och
omsorg: det är så enkelt och naturligt, som om det
alldeles ej kunnat vara annorlunda. Man kan förlikna den
Romantiska Poesien i alla dess arter vid en ek, som i väldiga
men oregelbundna former lutar fram från en bergskrefva
öfver den dunkla dalen; men den Grekiska deremot är smärt
och afqvistad och rak som ett palmträd, med sin rika, men
symmetriska krona, och en näktergal sitter emellan bladen
och sjunger. Grekiska Poesien är att betrakta som tungan
på konstens våg: hon utvisar den rätta jemnvigten, som är
blott ett annat ord för det fulländade sköna; under det
Orientaliska eller Occidentaliska Romantiken kastar ensidigt
sina tunga massor i endera af vigtskålarne. Med ett ord,
är frågan om blott poetisk naturkraft, om uppfinningens
rikedom, om tankens djerfhet, om känslans låga: då stå
Grekerna tilläfventyrs efter eller åtminstone ej öfver flera
andra folkslag. Men är åter frågan om sammansättningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
