Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke blott i Romerska utan äfven i sjelfva Grekiska Poesien
drag som efter allmänna språkbruket måste kallas
romantiska. För att rättfärdiga detta sednare påstående är
nödvändigt att närmare utvickla begreppet om det Romantiska
i allmänhet.
Till en början är klart att det Romantiska måste vara
en modifikation af det sköna. Vore det annorlunda så
kunde det ej gifvas en Romantisk poesie. Ty poesien har
intet annat Element än det sköna, med dess särskilta
esthetiska biarter. Att antingen metafysiskt förklara det
skönas Idé, eller ock blott empiriskt utvickla hvilka
egenskaper det egenteligen är hos ett föremål som göra det
till skönt, eller hvilken operation som föregår i själen vid
dess uppfattande, detta tillhör jEsthetiken: en vettenskap
som likt så många andra stadnar vid det obegripliga,
emedan tingens grund ligger vida djupare än blotta
vetandet räcker. En särskilt svårighet i detta afseende medför
äfven det sköna derigenom att dess område ligger som en
gränsprovins mellan menniskans animaliska och intellectuella
natur, det utgör bryggan mellan begge och hörer således
till begge stränderna. Ty med känslan af det sköna börjar
menniskan att höja sig öfver det djuriska, hvarför äfven
Historien lär oss att all mensklig odling till sin början
varit poetisk, och Skalderna visa sig Öfverallt som
odlingens stamfäder; men derjemte har äfven menniskans
aesthetiska natur sin rot i materiens dunkla rymder, liksom
de gamles Hamadryader, ehuru ofvantill menskliga gestalter
nedantill voro sammanvuxna med det träd hvars lifsprincip
de föreställde. Så länge ännu detta physiologiska Element
af Esthetiken ej är närmare utredt än som hittills skett,
blir troligtvis äfven läran om det sköna, hvad den hittills
är, ofullständig och haltande. — Så mycket tyckes
emedler-tid, blott på empirisk väg, vara gifvet att ingen form är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
