- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 4. 1822-1824 /
190

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5. Till M. von Schwerin född Törngren

Lund cl. 17 Mars 1822.

Att jag har, eller rättare tagit mig en rättighet att i
brefvexling som i mycket annat vara trög och försumlig,
detta är en sanning hvarpå jag hoppas Friherrinnan nu mera
icke tviflar. Emedlertid börjar jag dock nu sjelf att skämmas
för min långvariga tystnad; och som Friherrinnan nu lär
vara gräsenka, tycker jag det passar bäst att den ringaste
af dess beundrare infinner sig — skrifteligen. Personligen
vore bättre: men jag kommer icke från Lund. Ty hvad jag
länge kanske endast inbillat mig vara, det är jag nu
verkeligen, neml. sjuk. Jag har ännu allt som oftast känningar
af min förra sjukdom. Doctorerna säga väl att det endast
är Rheumatismus: så mycket sämre för dem som ej kunna
afhjelpa en så vanlig åkomma. De tala om att Ramlösa
skall hjelpa mig: men jag har för Ramlösa intet annat
förtroende än det som jag grundar derpå att hon är —
opromoverad. Att vi alla måste dö, vet jag: men visserligen fölle
det sig under närvarande omständigheter litet olägligt, om
icke för mig likväl för de mina. Jag tror mig ha så mycket
mod som de fleste: men jag nekar icke att dylika
föreställningar verka nedslående på mitt lynne och förlama mitt
fordom friska sinne. Dock — öfver det oundvikliga beklagar
sig endast en dåre. Resignation är summan af lifvets vishet;
och att hålla god min i det elaka spel som vi kalla lifvet, ett
spel som måste tappas: detta bör äfven det ringaste
eftersinnande lära oss. Mången har också haft mindre glädje af
sitt lif än jag: derföre lackar jag uppriktigt Gud, och söker
qväfva allt onyttigt missnöje deröfver att glädjen nu mera
tyckes vara slutad. — Men detta ämne kan icke vara inte-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:02:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/4/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free