Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraftlösare med hvarje gång. Det går honom som
Ochlen-schläger och alla andra som skrifva för mycket. Uppfinningen,
äfven den rikaste, har dock sina gränser, och vi få slutligen
under nya namn idel gamla bekanta. Sålunda äro hans
Puritaner och Religionssvärmare idel nya upplagor och copior af
hvad vi redan förut haft friskare och lifligare i The Heart
of Midlothian, Old Mortality, och flcrestädes. Fenella, en ny
figur, påminner starkt om Goethes Mignon, och Hjelten sjelf
är, efter vanligheten hos Scott, en blott passif person, äfven
som Hjeltinnan el. prima Donna är högst obetydlig. Jag
vet icke om det är med flit att Walter Scott nästan alltid
låter det väsendtliga interesset falla på bipersonerna och
tecknar hufvudpcrsonerna blott som Figuranter. Här som i alla
hans sednare Romaner kan man äfven lättel. se att Förf.
ledsnat vid sitt ämne, hvarföre också de 2:ne första delarna
äro utarbetade con amore och med verkeligen episk
fullständighet. Behandlingen aftar, som en fisk, allt mer och mer
emot stjerten och blir både vårdslös och ytlig. Hela
Bucking-hams röle, ehuru den annars kan vara historiskt interessant,
hör dock egenteligen icke till saken och är allt för litet
motiverad. Upplösningen är idel jordbäfning och har
egenteligen intet annat motiv än behofvet af slut. Det är en
verke-lig bouts-rimés. Men visserligen igenkänner man med allt
detta ändå den store författaren, neml. partielt, och helt
och hållet blott i de första Banden. Det är också en
orimlighet att man af en stor man fordrar det han alltid skall
vara stor.
Geniets väsende är merendels, liksom mensklighetens,
fragmentariskt. Huru kär man är kan man dock ej alltid
practiskt bevisa sin kärlek — om man ej är en Herkules —
oeh huru genialisk som helst har dock hvarje författare
sina svaga ögonblick, ej mindre än alla Lucretior. — Dock
jag bör ej förekomma Friherrinnans eget omdöme, som vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
