Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erkänn att det är en tröst i fall jag kommer att flytta att
ej lemna större saknad. Men jag vet ett hjerta som kanske
i detta afseende känner olika: och det är mig oändligen mera
värdt än alla deras tillsammanstagna som hoppa af glädje
när de beräkna inpå kopparn den vinst de göra i
lönings-tunnor genom min förmodade flyttning.
Dock — hur skall jag tänka just om detta hjerta?
Den nu beslutna resan är (förlåt min uppriktighet) ett
förräderi åtminstone mot vänskapen. Hade jag kunnat ana
något dylikt, så hade jag visserligen långt för detta varit
på Sirköping för att taga — afsked. Att Jules skulle till
Carlberg visste jag väl, men ingalunda att det ansågs
nödvändigt för hans Mor att införa honom bland Cadetterna.
Jag trodde i min enfaldighet att det tillkom fadern, jag
gladde mig i hoppet att få tillbringa några förtjusande
ögonblick i det välbekanta soffhörnet, att utan tvång få
utgjuta min försmådda känsla. Jag hade just för denna
högtid arbetat rätt flitigt på Frithiof och yfdes på förhand
af en Sånggudinnas bifall. Det är nu förbi. Friherrinnan
fann ej en gång för godt att underrätta mig om det så
alldeles oväntade beslutet förr än det var för sent att ens göra
en afskedsvisit. I sanning jag har svårt att glömma eller
förklara detta. Säg mig åtminstone ett ord till tröst, säg
mig att det var ett olyckligt infall, säg mig att jag får
hoppas någon ersättning, Gud vet när. Ty får man Frih. till
Stockholm, så dum är man dock icke der, att man släpper
henne tillbaka. Skall Baron och flickorna följa med? Dock
— det är sant, det angår mig ej. Förlåt min ledsnad.
Friherrinnan vet icke hvad förhoppningar hon förstört för mig
— eller rättare, hon vet det, och har ändå förstört dem. I
sig sjelf har jag ingen rätt att klaga deröfver. Jag var en
inbilsk narr som nånsin hoppades att få det. Dikten är för
mig, och verkligheten för de lycklige. Och likväl, med huru
— 385 —
25—231752. Tegnér. StmlaJe skrifter, 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
