Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iicke jag på resan? Jag hade med flit i flere månader
af-hållit mig från Sirköping för att i vår kunna vara der med
både kropp och själ några dagar. Säg henne nu att det är
I hennes skuld, om skön Ingeborgs mödom, hvarföre hon ofta
Ibedt, går åt, och måste offras för folket. Säg henne att jag
just i dessa dagar är sysselsatt med att taga den, och dertill
ej kunnat finna någon lämpligare plats än — sjelfva Templet.
Af consideration för könet och Friherrinnans böner vill jag
dock söka att hålla det hela i en sådan dair-obscur, en sådan
sångskymning att de flesta läsare, liksom den stackars
krönte Kung Ring, som sedermera blef hennes man, skola
taga henne för en alldeles ren Jungfru, liksom Josef och
vi alla göra med våra brudar. Men visserligen kan saken ej
undfly klarsynta och bruna ögon. K. Ring deremot var
lyckligtvis blåögd, och dertill gråhårig, då man alltid är
mera tolerant. Med ett ord, Frih. är skulden till hela olyckan
som dock i sanning ej är större än att jag hoppas
Fruntimmernas förlåtelse. Ty hvad som vore oförlåtligt i
verkligheten, kan ursäktas då det sker på narri, och i en Dikt.
Ingeborg, äfven utan en viss bagatell, är derigenom endast
Fru: och jag har för min del aldrig känt andra interessanta
Fruntimmer än Fruar. Bed alltså Frih. ej vara ond häröfver,
utan tvertom tacka sin Gud att nötknäckningsliden är förbi.
Men jag sjelf är ond på henne och af vigtigare orsaker.
När du emedlertid knäböjer för henne som du bör, så säg
henne att det sker med fyra knän och med två hjertan.
Ack! hon vet icke hur jag älskar henne! Jag hatar
svärmeriet; ty det är egenteligen inte annat än förruttnad och
stillastående poesi, det är en svamp på lifsens träd: men för
henne, för henne allena skall äfven jag vara i stånd deraf.
Med alla andra qvinfolk tar jag saken lättare. Helsa
henne nu, och säg att jag vill skrifva, men icke ännu, ickc
innan jag hunnit öfvervinna en viss poetisk stickenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
