Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var uppliöjdt till rang och värdighet af ett litet Stockholm.
Döm då om jag längtat och längtar till Sirköping, dels för
att få se och höra en viss Dame, dels äfven för att få träta
på henne för allehanda som i bref ej så noga kan specificeras.
■Men alltsedan Frih. kom hem har jag för det mesta varit
occuperad med resor till och från Reslöf, der jag haft
af-och tillträdessyner, brandförsäkringar, kyrkoräkningar,
tion-decontracter, samt flere dylika poetiska värf att
ombestyra, dem jag nu ledsnat vid och ämnar för framtiden
öfverlemna åt Comministern och Länsmannen, som också förstå
det vida bättre än jag. Sedermera ha vi haft främmande
från landet; och nu slutligen har min hustru flere dar varit
sängliggande; och sedan hon nu kommit upp måste hästarna
åka in korn i stället för att åka mig dit de borde. Emedlertid
hoppas jag likväl att i nästa vicka alla dessa hinder ta slut,
men kan ännu ej bestämma dagen. Jag är äfven litet rädd
för Fru Arwidssons sjukdom. Väl minnes jag en sjuk Fru
på Sirköping, som likväl var rätt interessant; men det är
ej allom gifvet. Ehuru jag ej känner Fru A. delar jag likväl
Friherrinnans bekymmer för cn vän.
Vi lefva alla mer eller mindre bland lifvets ruiner,
derföre borde vi också, medan vi ännu stå upprätt, sluta oss
något närmare tillsammans än som nu beklagligtvis sker.
Visserligen är det mycken glädje som lifvet nekar oss; men
så är det äfven mycken som vi försumma att ta fatt ehuru
hon erbjuder sig, och det dels af nyck, dels af fåfänga, dels
af tröghet, dels af en mängd absurda considerationer. I
allmänhet är lifvet en fri konst, den vi behandla som
fuskare, det är ett gammalt Instrument som vi spela illa.
När vi slu’„ligen börja att inse detta och vilja omvända oss,
se då ha vi gikt och chirager i fingrarna och kunna, med
bästa vilja, ej spela. — Detta är min och allas vår historia.
Gubben Rosenstein sörjer jag uppriktigt, ehuru visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
