Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framhärdar med högaktning Herr Doctorn,
Domprosten och Ordensledamotens
ödmjuke tjenare
Es. Tegnér.
Till C. G. von Brinkman. 109.
Lund d. 16 September 1824.
Jag hör, bäste Brinkman, att du varit och kanske ännu
är på landet; men det är dock icke af denna orsak som jag
ej skrifvit på länge. I fjorton dar har jag gått hvad man
kallar hängsjuk, och verkeligen fruktat för en nerffeber
som nu är gängse här nere. Nu är jag likväl något bättre,
ehuru ännu matt och olustig; men deremot har min hustru
insjuknat och är sängliggande. Att mitt humeur under
sådana omständigheter måste vara dåligt och mitt bref
bli kort, förstås af sig sjelf.
Svenska Acade:s Herrar ledamöter tyckas ej veta
hvad de vilja, hvilket efter min moral är vida sämre än
att rent af vilja det rasande. Man talar nu om Enberg.
En sådan medtäflare hade du väl icke tillförsett dig. Att
förbigå dig för Ehrenheim kunde ändå på något sätt
bemantlas; men för Enberg — dertill växa ej fikonalöf nog
i hela vårt academiska Paradis. Ty säg mig, hvad har E.
gjort eller hvad kan han någonsin göra af den allra minsta
betydenhet i vitterheten? Hans äreminnen äro ju ingen ting
annat än efterbörden af Svenska Vältaligheten, hvilken, som
vi alla hört några tusen gånger, föddes fullvuxen, som
troligtvis också är orsaken att den blef så kortlifvad. Det
heter också att mannen är grymt lärd, Gud må veta i
hvad: publiken vet det åtminstone icke; och om Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
