Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var som våren när hans värma droppar,
ur blånad sky och löser vinterns tvång:
då leka djur, då svälla lundens knoppar,
och kinden färgas, menskohjertat hoppar
och allt omkring är lust och mod och fågelsång.
De gamla Caroliner hade somnat
i blått och kyller, ifrån splitets dar,
som allt försökt och ingenting fullkomnat,
då ingen kung och ingen ära var.
Hvad Norden evigt vill, en kung som känner
sin egen kraft, stod åter fram i glans,
och der vardt ordning ibland frie männer
och makt och lydnad blefvo åter vänner,
och allt var gladt och tryggt vid tanken, att Han fanns.
I purpur satt förtjusaren på thronen,
och spiran var en trollstaf: med hvar stund
der växte nya hjertan i Nationen
och nya blommor, fast på jernmängd grund.
Vår gamla dröm om bragder och om ära
förflyttades till någon fredlig trakt
der ek och lager sina kronor bära,
och milde vise ljus och seder lära —
och Styrkan skar sitt skägg, och Vettet blef en makt.
Den Svenska äran bröt sig nya banor
i tankens obesökta land: Linné
stod segersäll bland sina blomsterfanor,
Nationen
som sorglöst spridde sig kring thronen,
trygg vid den tanken att Han fanns.
Wallin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
