Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdsplanen. A denna voro, omkring en reslig kung
af nära två alnars höjd och en lialf alns diameter i
foten, uppställda käglor, föga mindre kolossala. !
det väldiga klotet af masur var fästad en bred
skinnrem, af en half alns längd. Medelst denna
slungades klotet, på 30 ä 40 stegs afstånd, som en boll
fram mot käglorna. På tillräcklig kraft, full
båg-riglning och lagom utsträckning berodde nu en
lycklig Iräfl’. Denna svek sällan vår unge kämpe. Helst
mättade han åt kungen, och gaf åt den ofta en
sä väl alpassad slöt, att den i blinken gjorde en
kullerbytta och stod på sin massiva fot utanför spelet.
Del är detta ungdomsminne, som, i sången öfver
Olok Myhhman, skalden sä lefvande skildrat:
”Jag minns en lid, fast det är längese’n,
Då lifvels vårdag pä oss begge sken
Vid Rämsjöns gröna strand, der idog hammar
Slog takt till glädjen mellan björkens slammar.
Dn var den gladaste uti vår krets:
Till vågens botten, och till bergets spets
Du steg med ölVerdådels hundra frågor,
och gjorde fröjdsprång öfver masugnslågor.
Hur ofta drog du mig från min Homér,
Ej lialfl förstådd, men älskad desto mer,
Till vädjobanan, der ett klot af masur,
En svarfvad verldsrund, under himlens azur
Reskref sin båge, och slog ned med makt
Oeli fällde kungen, ensam, bland sin vakt”. —
I början af 1798 afreste Lars Gustaf Tf.gnkr
med sina disciplar, de fyra äldsta bröderna Mi hiiman,
til! akademien. Tre af de yngre hade en annan lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
