Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför min kära grekiska, den han, som jag tyckte,
behandlade alltför styfmoderligt. Äfven hebreiskan,
som dock fordrades till kandidat-examen, läste jag
endast till husbehof. Jag har sedermera ofta ångrat
denna envishet; ty på den tiden betydde lärandet af
ett språk mer eller mindre föga för mig. Följden
var också den, att vid min examen Norberg var den
enda professor, som ej gaf mig högsta betyget, ehuru
jag otvifvelaktigt var den, som bäst af alla mina
promolionskamrater förstod grekiska”.
”Lundbladska skolan var på denna tid i sitt
högsta flor vid Lunds akademi. Att icke tala eller
skrifva latin med färdighet, korrekt och klassiskt,
ansågs nästan vanhedrande för en student. Lundblad,
som studerat i Leipzig, hade der bildat sig efter
Ernesti, hvars ciceronianism han öfverfört och
omplanterat på svensk jord. Samma suada och ymniga
rikedom, samma kyskhet och dock yppighet i stilen,
samma genomskinliga klarhet, väl också stundom
samma ordflöde som hos den store romaren. Del
hela hvilade på vidsträckta och grundliga filologiska
kunskaper. Dertill var Lundblad äfven en utmärkt
latinsk poet, den bäste vi haft i Sverige sedan
Lagerlöfs tider (Tranér var då ännu icke känd). I
denna skola bildade sig de flesle och bäste af våra
nu lefvande latinare. — Lundblad hade likväl för
sitt latinska anseende en farlig medtäflare i Norberg,
som äfven var en utmärkt latinare. Hans stil, ehuru
fullt inbyrd med den gamla klassiska lukten (jag
vet ej, hur denna egenhet bättre kan uttryckas),
var likväl alldeles olika Lundblads: anlithetisk, epi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
