Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 går alltså blef då mitt öde afgjordt,
och aftonsolen bar gått ner deröfver.
Men Frithiof kommer ej! De bleka stjernor,
En efter annan, slockna och försvinna,
och med hvarenda utaf dem, som släcks,
Går en förhoppning i mitt bröst till grafven.
Doek, hvarför också hoppas? Valhalls Gudar
Ej älska mig, jag bar förtörnat dem.
Den höge Balder, i b vars skygd jag vistas,
Är förolämpad, ty en mensklig kärlek
Är ieke helig nog för Gudars blickar;
och jordens glädje får ej våga sig
Inunder hvalfven, der de allvarsamma,
De höga makter lin sin boning föst. —
och likafullt, hvad är mitt fel, hvi vredgas
Den fromme Guden öfver jungfruns kärlek?
Är han ej ren, som Urdas blanka våg,
Ej oskuldsfull, som Gefions morgondrömmar
Den höga solen vänder icke bort
Från tvenne älskande sitt rena öga;
och dagens enka, stjernenattcn, hör,
Midt i sin sorg, med glädje deras eder.
Ilvad som är lolligt under himlens hvall,
Hur blef det brottsligt under lempelhvalfvct
Jag älskar Frithiof. \ck, så långt tillbaka,
Som jag kan minnas, bar jag älskat liouoni;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
