Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frithiof.
Hör mig, hör mig, 1’örr’n du svarar!
Din vise hroder Helge tycks ha glömt,
Att Angantyr var vän utaf min fader,
Liksom af Bele; kanske gifver han
Med godo hvad jag fordrar; men om icke,
En väldig öfvertalare, en skarp,
Har jag; han hänger vid min venstra sida.
Det kära guldet skickar jag lill Helge,
och dermed löser jag oss begge från
Den krönte bycklarns offerknif för alllid.
Men sjelfve, sköna Ingborg, hissa vi
Ellidas segel öfver okänd våg;
Hon gungar oss till någon vänlig strand,
Som skänker fristad åt en biltog kärlek.
Hvad är mig Norden, hvad är mig ett folk,
Som bleknar för ett ord af sina Diar,
Och vill med fräcka händer gripa i
Mitt hjertas helgedom, mitt väsens blomkalk?
Vid Freja, det skall icke lyckas dem.
En usel träl är bunden vid den torfva,
Der han blef född; men jag vill vara fri,
Så fri som bergens vind. En hand full stoft
LItaf min fäders hög, och cn af Belcs,
Få ännu rum om skeppsbord; det är allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
