Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ellitla susar nu fram om näset:
Hon hoppar glad, som en hind på gräset,
Ty välkänd hölja mot kölen slår;
Men Frithiof munter i stäfven står.
Han gnuggar ögat, han lägger handen
Utöfver pannan, och ser åt stranden.
Men hur han gnuggar och hur han ser,
Han finner icke sitt Franmäs mer.
Den nakna eldstad står upp ur mullen,
Lik kämpens henrad i ättekullen;
Der gården var, är ett svedjeland,
Oeh askan hvirflar kring härjad strand.
Förbittrad Frithiof från skeppet hastar,
Kring brända tomter han ögat kastar,
Sin faders tomter, sin barndoms ban.
Då kommer hastigt lurfhftrig Bran,
Hans hund, som ofla, så käck som trogen,
För honom brottats med björn i skogen.
Han gör i glädjen så många hopp,
han springer högt på sin herre opp.
Mjölkhvita gångarn, med guld i manen,
Med hen som lunden, med hals som svanen,
Den Frithiof ridit så mången gång,
Ur dalen ilar med höga språng.
Han gnäggar glädtigt, han halsen vänder,
Han vill ha bröd ur sin herres händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
