Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Finns ej försoning, strålande Valhalla?
Blåögde Balder! tar du ingen hot?
Bot tager mannen, när hans fränder falla,
De höga Gudar sonar man med blot.
Det sägs, du är den mildaste af alla,
Bjud, och hvart offer ger jag utan knot.
Ditt tempels hrand var icke Frithiofs tanka,
Tag fläcken hort ifrån hans sköld, den blanka!
”Tag hort din börda, jag kan den ej hära,
Qväf i min själ de mörka skuggors spel;
Försmå ej ångren, låt en lefnads ära
Försona dig för ögonblickets fel!
Jag bleknar ej, fast Ljungarn sjelf står nära,
I ögat kan jag se den blekblå Hel.
Du fromme Gud med dina månskensblickar,
Dig ensam räds jag och den hämnd, duskickar.
”Här är min faders grafhög. Sofver hjelten?
Ack! han red hän, der ingen kommer från.
Nu dväljs han, sägs det, uti stjernetälten,
Och dricker mjöd och gläds åt sköldars dån.
Du Asagäst, se ner från himlafälten,
Din son dig kallar, Thorsten Vikingsson!
Jag kommer ej med runor eller galder,
Men lär mig blott, hur blidkas Asa-Balder?
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
