Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppburo hvalfvets rundel, och han liang så skön
Utöfver templet, som en kupig skiild af guld.
Längst fram stod Gudens altar. Del var hugget af
En enda nordisk marmorklyft, och deromkring
Ormslingan slog sin ringel, full med runeskrift,
Djuptänkta orcl ur Vala och ur Havamal.
Men uti muren ofvanföre var ett rum
Med gyllne stjernor uppå mörkblå grund, och der
Satt Fromhetsgudens silfverbild, så hlid, så mild,
Som silfvermånen sitter uppå himlens blå. —
Så templet syntes. Parvis trädde nu derin
Tolf tempeljungfrur, klädda uti silfverskir,
Med rosor uppå kinderna och rosor i
Det oskuldsfulla hjcrtat. Framför Gudens bild
Kring nyin vigda altaret de dansade,
Som vårens vindar dansa öfver källans ’äg,
Som skogens Elfvor dansa i det höga gräs,
När morgondaggen ligger skimrande derpä.
Och under dansen sjöngo de en helig sång
Om Balder, om den fromme, hur han älskad var
Ulaf hvart väsen, hur han föll for Höders pil,
Och jord och haf och himmel greto. Sången var,
Som om den icke komme från ett menskligt bröst,
Men som en ton från Breidablick, från Gudens sal;
Som tanken pä sin iilskling hos en enslig inö,
När vakteln slår dc djupa slag i nattens frid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
