Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och månen skiner öfver björkarna i Norcl. —
Förtjust stod Frithiof, lutad vid sitt svärd,
och såg
På dansen, och hans barndomsminnen
trängde sig
Förbi hans syn, ett lustigt folk, ett oskuldsfullt.
Med himmelsblåa ögon och med hufvuden
Omtlutna utaf lockigt guld, de vinkade
E11 vänlig helsning till sin fordna ungdomsvän.
Och som en blodig skugga sjönk hans vikingslif
Med alla sina strider, sina äfven tyr,
I natten neder, och han tyckte sjelf sig stå
En blomsterkransad Bautasten på deras graf.
Och allt som sången växte, höjde sig hans själ
Från jordens låga dalar upp mot Valaskjalf;
Och mensklig hämnd och menskligt hat smalt
sakta hän,
Som isens pansar smälter ifrån fjällets bröst,
När vårsol skiner; och ett haf af stilla frid,
Af lyst hänryckning, göt sig i hans hjeltebarm.
Det var, som kände han naturens hjerta slå
Emot sitt hjerta, som han ville trycka rörd
Heimskringla i sin broderfamn, och stifta frid
Med hvarje skapadt väsen infor Gudens syn.—
Då trädde in i templet Balders Öfverprest,
Ej ung och skön, som Guden, men en hög gestalt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
