Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla nattens krafter, Midgårdsormeii slog
Mot skyn sin ettersvällda stjert, och Fenris röt,
och Surturs eldsvärd ljungade från Muspelheim.
H varthelst se’11 dess ditt öga blickar, striden går
Med härsköld genom skapelsen: i Valhall gal
Gullkannnig hane, hlodröd hane gal till strids
På jorden och inunder jord. Förut var frid
Ej blott i Gudars salar, men på jorden oek;
Frid var i menskors, som i höge Gudars harm.
Ty hvad som sker härnere, det har redan skett
I större mått deruppe: menskligheten är
Fn ringa hild af Valhall; det är himlens ljus,
Som spegla sig i Sagas runbeskrifua sköld.
Hvarl lijerta har sin Balder. Minns du än den lid,
Då friden bodde i dill bröst, och lifvet var
Så gladt, så himmelskt stilla, som sångfåglens
dröm,
När sommarnattens vindar vagga hit och dil
livar sömnig blommas hufvud och hans gröna
säng?
Då lefde Balder ännu i din rena själ,
Du Asason, da vandrande Valhallahild!
För barnet är ej Guden död, och Hela ger
Igen sitt rof sä ofta som en menska föds.
Men jemte Balder växer i livar mensklig sjiil
hans blinde broder, nullcns 1 löder; ty allt ond t-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
