Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härnere, som der uppe, blotl der friden bor.
Försonas ined ilin fiende oeh med dig sjelf,
Då är du ock försonad med ljuslockig Gud.—
I Södern talas om en Balder, jungfruns son,
Sänd af Allfader att förklara runorna
På Nornors svarta sköldrand, oultydda än.
Frid var hans härskri, kärlek var hans blanka
svärd,
Och oskuld satt som dufva på hans silfverhjelm.
From lefde han och lärde, dog han och förlät,
Och under fjerran palmer står hans graf i ljus.
Hans lära, sägs det, vandrar ifrån dal till dal,
Försmälter hårda hjertan, lägger hand i hand,
Och bygger fridens rike på försonad jord.
Jag känner ej den läran rätt, men dunkelt dock
I mina bättre stunder har jag anat den;
Hvart menskligt hjerta anar den ibland, som mitt.
En gång, det vet jag, kommer hon och hvif-
tar lätt
De hvita dufvovingar öfver Nordens berg.
Men ingen Nord är längre till for oss den dag,
Oeh eken susar öfver de förgätnas lnig.
J lyckligare slägten, J, som dricken då
Strålbägarn af det nya ljus, jag lielsar Er!
Väl Eder, om det jagar hort livar sky, som hängt
Sill våta täcke hittills öfver lifvets sol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
