Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur ljuf din Sommar är! På en gång jätte vorden,
Han stiger blomsterkrönt ur isars vagga opp:
På en gång knopp och frukt han sållar i sitt lopp,
och rundar i ett drag livart ax, som k röner jorden,
Då dagen sjelf, med skördarn i förbund,
Stjäl hälften bort utaf sin livilas stund.
Skön är din Vinter sjelf. Jag såg, jag såg juhjelten:
Eu drifva i sitt skägg, en tallkrans kring sitt bår,
Han far oeli silfverkorn kring dina lundar sår,
Ocb med förfrusen hand strör liljor öfver fallen;
På böljan, nyss i krig mot klijipans brant,
Han lägger tung sin sköld af diamant.
Hvad fröjd min barndom fann bland dina frusna
fjällar,
Då än på skidors längd, som flög jiå drifvansbryn,
Ifrån dess spets vår tropp nedstörte, som från skyn,
Ä11 for på skor af stål att rita böljans hällar!
Omkring oss vintern, våren på vår kind,
Med bröst af oskuld, ocb med fot af vind.
Hur skön jag månen säg i vinternatten tåga!
Hans strålar slumrade bland drifvors bädd. —
Med bast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
