Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej går han att inför verlden bära
Prålet af en dygd, från känslor ren:
Djupt förhatlig är dess döda lära,
Kallt som månens är dess lånta sken.
Mensklighetens vän, dess lott dig sårar!
Af din dygd ej endast stark, men god.
Egna plågor du med tystnans mod,
Andras möter du med hjelp och tårar. —
Himlen strålar i den Vises tår,
Som en vårsol mellan skurar står.
Opp till maktens höjder honom lyfta
Att med stormarna och åskan bo!
Smickret, Härden till hans hjerta syfta;
Menskligheten blott ger han sin tro,
Ser sin sällhet endast i det helas,
Dess i ljus och frid och sanning blott:
Och, när hvar sin rätt beskyddad fått,
Harmas ej, att blott hans egen felas;
Utan klagan, lönt som Belisär,
Tyngst af bördor, sjelfva hatets bär.
Växer skuggan kring hans låga boning,
Dväljs han nöjd uti dess gömda famn,
Glad att ge till afundens försoning
Intet mer än drömmen af ett namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
