Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upp, den att tillbe, ej att härma!
Utaf den sol vagn, som han kör,
Den svagare sig önska hör
Ej tyglarna, men ljus och värma.
Och denne, lysten till ett namn,
Ser spöka för sitt hopp dess hamn,
Och öfvergifver allt att hinnaTi:
Den viker undan för hans famn,
Som för Ixions molngudinnan.
Lät honom också, barnsligt nöjd,
Se snart, med oförfaren fröjd,
En lager grönska kring sin tinning:
Den sköllas af en väderpust,
Och hjertats lugn är hans förlust,
Och ångern, ångern är hans vinning.
Af harmen följd, vid bördan böjd,
Med offren af sin ungdoms fröjd,
Med vakorna, bekymren, qvalen,
han släpar sig vid Pindens fot,
För svag att gå dess höjd emot,
För fåfäng att bli qvar i dalen.
Och äudtlig, gönul i glömskans vrår,
Med skräpet af sin vishetslära,
Sin irring, men för sent, förslår:
Af lifvet ingen sällhet får,
Och utaf döden ingen ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
