Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvars ungdomskraft, åt flärden nckt,
Åt nyttan skänkt, med trägna händer
Uen moderliga torfva vänder,
Uti hvars sand han fordom lekt;
Som ser, förr’n sommarns dag förllutit,
Sin hydda byggd, sitt eget bord
Af barn och makas krets kringslulit,
Och räknai’, när hans höst är spord,
Glad sina skördar och sin hjord
I skuggan, der hans fäder sutit.
Un slipprig vishets öfvermod
Ej för hans lugn sträckt tvillets snara;
Han känner nog, att vara god,
Han äger nog, att lycklig vara.
Ej bjöd han Oron till sin gäst,
Af ryktets mun ett lof att prässa,
Och ingen lager, flyktigt fäst,
Förvissnar på hans trygga hjessa.
De blyga nyttor, bygdens tröst,
Hvaraf han icke sökte hedern,
Stå opp i blomning kring hans höst,
Som liljor kring den gamle ccdern.
Hans dar, som inga skiften känt,
Nå tyst sitt mål, af friden burna:
Och, stilla dygders monument
Står, dyrkad af livar god, hans urna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
