Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här sjunker dal vid dal, der klyft på klyfta
lastad
Slår opp, i hedendag af jättehänder kastad:
Tiitt öfver skullran hän de höga stjernor gå;
I klippan växer jern, och männer deruppå.
Här vill naturen se det enkla, allvarsamma,
Här vill i torftigt ho hon stora sinnen amma.
Här v andre fri och stolt bland fjällarna en ätt,
Som sjelfmant gör sin pligt och kräfver ut sin
rätt,
Och i sin enfald vis, uti sitt armod ärad,
Omfamnar faran glad, och döden oförfärad.
Så växte fordom opp bland tallarna en slägt,
Som kufvat Österns våld och Söderns bäfvan
väckt.
O! Sveas fordna dar! o fadrens gudaminnen!
I seklers långa natt J skymten och försvinnen.
I sången lefven qvar! — Den liden är förbi,
Då trygg som klippans rot, som himlens vind
så fri,’
Och närd utaf den skörd, som på hans täppa
grodde,
Europas segrare i Nordens hyddor bodde.
För ära och för rätt, för kung och fosterland,
Han slösade ej ord, men väpnade sin hand.
Han plöjde fädrens jord och ärfde deras seder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
