Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår menskokraft. —
Ty det är kraft och klarhet,
Som Febus fordrar af de kransade.
Den samme Gud, som tände dagens fackla,
Var äfven Guden med det gyllne svärd,
Med silfverbågen, hvilken fällde Python.
Sjelfständig kraft är mannens första dygd.
Fast skall han stånda som en Herkulsstod,
På klubban lutad, höljd i lejonhuden.
Det lösa vacklandet, den blinda lättron
Är dagens kräfta uti unga sinnen;
Hon fräter tanken bort ur hjernans kamrar,
Och mod och styrka ur det fria bröst.
En hvar kan icke bli en Genius,
På säkra vingar stigande mot ljuset;
Men hvem som vill kan pröfva, förr’n han dömmer,
Kan fatta sjelf den sanning, han besvärjer,
Kan känna sjelf det sköna, han beundrar.
Helt visst i tankens stilla verldshaf än
Der ligga många obekanta öar,
Och mången stjerna speglas der kanske,
Ej hittills upptäckt utaf forskarns öga.
Kan du ej plöja sjelf de djupa vågor,
Så lyssna villigt till de vises röster,
De vidtberestes, som med säkra tecken
Tillbakavända från de nya landen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
