Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men tro ej allt hvad skeppare förtälja
Om oerhörda ting, som de erfarit,
Om verldens gåta, ändtligt löst af dem,
Och om den vises sten, som de ha funnit.
De arme dödlige! Den vises sten
I knappen sitter på Allfaders spira,
Och menskohänder bryta den ej lös.
Förgäfves mana de den höga sanning
Med mörk besvärjningsformel; just det mörka
Fördrar hon icke, ty hon bor i ljuset.
I Febi verld, i vetande som dikt,
Är allting klart: klar strålar Febi sol,
Klar var hans källa, den Kastaliska.
Hvad du ej klart kan säga, vet du ej;
Med tanken ordet föds på mannens läppar:
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Den sanna vishet liknar diamanten,
En stelnad droppe utaf himlaljuset;
Ju renare, ju mera värd han skattas,
Ju mera lyser dagen ock igenom.
De gamle byggde Sanningen ett tempel,
En skön rotunda, lätt som himlahvalfvet,
Och ljuset trängde in från alla kanter
Uti den öppna rund, och himlens vind
Melodiskt lekte i dess pelarskogar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
