Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men blott ett halft århundrade mer mogen!
Ack! icke jag emottar eder då,
Förstummad längese’n är då min stämma,
Och detta hjerta, som slår nu så varmt,
Är stoft, och någon vänlig stam deröfver
I vinden skakar sina gröna lockar.
Men anden (hoppas jag) ser ner ännu
Till jorden, till de välbekanta ställen,
Der tåget skrider öfver Lundagård
I templet opp att hämta sina kransar.
Och sakta orda mellan sig de gamle
Om flydda dagar, om sin ungdoms drömmar,
Och jemte dem ett slägte, ofödt nu,
Med vördnad lyssnar till de visa röster; —
Då gläds jag än en gång åt eder högtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
