Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Svenska Akademiens femtiåra minneshögtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett bortglömdi barn, som kom i samqväm sällan,
Steg fram och speglade sin bild i källan
Och häpnade att se, hur högt, hur skönt det var.
Och då sjöng Gyllenborg, en mäktig ande,
Fast stundom rimfrost på hans vingar låg.
Ack, klippor finnas der vi alla strande,
Och äfven dikten har sin frusna våg.
Men stark var bågen, som den ädle spände,
Och pilen skarp, som sökte opp sitt mål,
Och allt hvad menskohjertat djupast kände
Steg fram och gret i menniskans elände,
En djup, oändlig suck, vårt slägtes modersmål.
Bredvid hans sida, drömmande och stilla,
Satt Creutz och band på rosor utan tagg,
Och diktade 0111 Atis och Camilla
En sång af vestan vind och morgondagg.
Den sången är en dröm ur gyllne åren,
En gång i lifvet af hvart lijerta drömd,
Fast ej så skön, fast ej så himlaboren:
En sång sa ljuf som lärkornas om våren,
Öm, enkel, oskuldsfull — och derför är han glömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
