Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Svenska Akademiens femtiåra minneshögtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas,
Och sången svärmar kring hans vigda mund.
Hör hur han skämtar, se hur gladt han skalkas
Bland nymferna uti den gröna lund.
Men ack! hans glädje ligger ej i kannan,
Ej i idyller, som han kring sig strött;
Hans druckna öga söker än en annan,
Och märk det vemodsdraget öfver pannan,
Ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt.
J Djurgårds-ekar susen vänligt öfver
Den störste sångarns hild, som Norden bar!
Det fins ej tid, som dessa toner söfver,
Det fins ej land, som deras like har.
En sång, som växer vild, och likväl ansad,
Bär konstens regel, men försmår dess tvång,
Till hälften medvetslös, till hälften sansad,
En gudadans på gudaberget dansad
Med Faun och Gratie och Sångmö på en gång!
Dernäst hör Lidner: ”grafvens portar knarra
”På tröga gångjern, domen förestår,
”Och lampans matta sken på marmorn darra,
”Och midnattsklockan ifrån tornet slår.”
Förstörd, förvissnad före mogningsstunden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
