Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Svenska Akademiens femtiåra minneshögtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Rosenstein, så hög som han till sinnes,
Så klassisk, bandet uti sångens krans,
Fast icke sjelF en sångare, — hvar Finnes
Den Svenske skald, som ej med tårar minnes
En själ så ljus, så ren, så Faderlig, som hans?
Och han, som slöt den långa sångarraden
Och leFde länge För att sörja den,
E11 rosenkrans med taggar mellan bladen,
Behagens, skämtets, tankens, Gustafs vän:
Han, som bar kronan i de vittras gille,
En lagrad veteran i Vettets sold,
Kanske ej Främst som skald, men Främst som snille,
Som ville ädelt, kunde livad han ville,
Den blinde siaren Tiresias-Leopold!
Jag sjöng hans drapa, Minnets döttrar sjunga
En dag, och bättre, hvad han Sverge var,
Ty der bor oväld uppå Framtids tunga,
Och all Förljenst till slut sin krona har.
Han stod emellan tvenne sångartider,
Den enas varning och den andras stöd,
Men tid och sansning kämpade hans strider,
Tills solen bröt utur sitt moln omsider
Och sjönk Förstorad ner i gull och purpurglöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
