Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Prof. Atterboms inträdestal i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hednasköna sjönk, när lifvets stjerna
Gick opp och lyste öfver Bethlehem;
Då kom en längtan till vårt rätta hem,
Då löstes skalet ifrån lifvets kärna;
Sitt inre djup den diktande förnam,
Och andens högre skönhet trädde fram,
Den skönhet, inre ögat skådar gerna,
Ej lekande, men sträng och allvarsam.
En ann betydelse fick menskligheten,
Ett annat mål, ett annat bildningsskick,
Ty sprängd var porten till odödligheten.
Ett annat hjerta slog i verkligheten,
Och dikten snart på andra toner gick:
Ej fullt så klingande som förr och klara,
Men mera djupa, mera underbara,
Ty sanningen, med blod och offer köpt,
Var fäst vid himlen, och det Sköna döpt.
Det trifdes nu, som förr i lunder gröna,
Men med en renare, en himmelsk håg
Upp emot stjernehvalfvet skalden såg.
Det innerliga adlade det sköna,
Och hvarje lyra vid ett hjerta låg.
Ej blott en fader, skapare af tingen,
Ej blott en Gudason, som menska var,
Men ock en moder satt i stjerneringen,
Och menskoslägtet deras färger bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
