Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Prof. Atterboms inträdestal i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gick en längtan genom menskans sinne
Till något osedt, underbart, till Gud,
Ej olik den, vi än hos jungfrun finne,
För första gången rodnande till brud.
Den längtan trifs ännu i hjertan inne,
Men troubadouren satte den i ljud.
Så skön som förr var icke lifvets saga,
Så yppigt klädd i rosenrödt och gull,
Men mer allvarlig, mer betydningsfull,
Lik moln, som öfver sommarsolen jaga.
I mystiskt dunkel, mera än i ljus,
I månskensskymning var den sagan hållen.
Yäl kommo englar från Gud faders hus,
Men utur bergen skrattade ock trollen,
Och aningen om synd och död och fall
Igenombäfvade naturen all.
I skaldens sånger, 0111 ock än så ljufva,
En suck af trånad klingade ändå,
Som när i qvällen näktergalar slå,
Som när i skogen kuttrar enslig dufva.
Men stolt var tiden, svärmande och djerfj
Med djupt förakt för nyttans lägre värf,
Drog riddarn ut på äfventyr till striden,
Först för sin tro, och för sin dame dernäst:
Med hennes handske uppå hjelmen fäst,
Med hennes färger uti skärpets siden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
